Ulle kan säga fem ord, högst tio. Hon gillar att dansa, att vara ute med scouterna, att rida och att vara i kyrkan.
Samma år som hon fyllde 25 flyttade hon hemifrån.
Ulle kommer aldrig att bli vuxen på samma sätt som Elisabeths första dotter -- trots att hon föddes efter en helt normal graviditet och trots att ingen har lyckats ge henne någon riktig diagnos.
Hur är det att vara förälder till ett vuxet handikappat barn? Elisabeth Sandlund berättar om frigörelse och tandborstning, om vardag och glada nyheter, om teckenspråk och teater, om hur man lär sig att ta vara på samhällets resurser och om att möta andra unika människor.
"Det handlar mycket om balans på olika plan", säger hon. "Mitt vuxna barn blir aldrig ’som alla andra’. Det får jag acceptera. Samtidigt måste jag fortsätta kämpa för ett gott bemötande och tillräckliga resurser. Jag hoppas att min personliga berättelse kan bli något att spegla sig i för andra familjer med handikappade barn."
